Första dagen utan cykel

Jag vaknar vis 7 tiden av att högtalaren på rummet börjar låta. Om det var någon form av väckning eller om det var ett larm vet jag inte. Jag går upp men känner mig lite sliten så jag lägger mig en stund på sängen. Återigen vaknar jag av högtalaren. Jag känner mig som ett vrak. Helt utpumpad och huvudvärk. Jag lyckas ta mig ner och få i mig lite frukost men går upp på rummet och lägger mig en stund igen. När jag vaknar vid 14 tiden känner jag mig hyffsat okej. Tror att min kropp gav sig tillkänna och begärde lite vila. Jag kollar upp lite bussar och beger mig mot Reykjavik. Det var skönt att komma ut och röra på sig. Jag bestämmer mig för att ta nästa busshållplats istället. På vägen hittar jag en glasskiosk och tar en kulglass med 3 kulor. Det var 3 gigantiska kulor och t.o.m. jag hade svårt att få ner hela glassen (men jag lyckades givetvis). Resultatet blev att huvudvärken blev värre men det var det värt för glassen var himla god. Medans jag åt glassen hade jag passerat ytterligare några hållplatser och jag bestämmer mig för att gå hela vägen vilket blir runt 10km. Jag promenerar utmed vattnet när jag plötsligt känner hur det skvätter till i håret. Även om det småregnat lite till och från så var jag ganska säker på att detta inte var någon regndroppe. På min röda tröja ser jag en tydlig vit fläck. Det finns alltid en första gång för allt och detta var första gången en fiskmås skitit på mig. Nåja, om det ändå ska hända så kan det lika väl ske i Reykjavik. Väl nere i centrum strosar jag mest rundor och njuter. Det är en mysig stad att promenera i med många små mysiga egenheter. Jag hittar en restaurang vid namn Hornid som verkar mysig. De serverar isländska fiskrätter men har även italiensk mat som pizza och pasta. Lonelyplanet beskriver restaurangen som att den har en ”lättsam atmosfär” vilket jag kan hålla med om. Jag tar saltad torsk med risotto och en limeyoghurtsås. In kommer en vacker talrik med mycket god mat. Till efterrätt tog jag en pannacotta med blåbärsskyr och en kaffe. Även detta var mycket gott. Kände att det var skönt att äta lite lyxigare efter all torrmat och bensinstationsmat. Jag strosar vidare och njuter av den härliga kvällen. Det är något särskilt med atmosfären här i Reykjavik, den är gemytlig på något vis. Jag inser plötsligt att klockan är över 21. Man märker inte riktigt att det blir sent eftersom solen fortfarande lyser på himlen och det är ljust. Jag fick ingen egen nyckel till stationen så det känns dumt att komma tillbaka allt för sent. Jag tar mig till BSI som här huvudbusscentralen. Får vänta ca 20minuter innan bussen kommer. Det går smidigt att ta sig tillbaka och hållplatsen är bara 500m från stationen. Lagom till att jag kommer så kommer även en ambulans tillbaka så jag kommer in utan problem. Jag inser också att Islänningar har sena vanor. Klockan närmar sig 24 och då kommer det fram tårta. En av brandmännen fyller år. En god banan/chokladtårta. Jag blir påtvingad den sista biten med orden ”du som cyklat behöver den”. Nåja, den var god så det var inga problem att få ner. Sen går larmet. Även denna station som brandmännen själva kallar för ”lazytown” får altså larm. Jag fattar inte ett jota av vad som sägs men med tanke på farten misstänker jag att det är något allvarligt. Jag går upp på rummet och tänker fixa lite saker när jag hör lite aktivitet där nere. Jag går ner och möter lite folk. De är inkallade och allt eftersom så trillar det in mer folk. Jag får reda på att det är en bilverkstad/billackering som brinner. Från stationen ser man en rejäl rökpelare en bra bit bort. Efter ett tag inser jag att detta kommer ta hela natten så jag bestämmer mig för att gå upp på rummet och skriva detta inlägg och sedan sova så att jag inte är helt slut imorgon. Godnatt!

Inga kommentarer

Dag 15

Då var dagen kommen när jag packar ihop mitt tält för sista gången den här resan. Det känns som vanligt lite underligt. Alla dessa rutinar man skapar som imorgon inte behövs mer. Samtidigt är det skönt att återgå till det normala igen även om det inte blir fullt ut denna gången eftersom jag inte kommer hem förren på fredag. Jag ger mig iväg och första målet för dagen blir Selfoss där jag tänker luncha. Det märks på trafiken att jag närmar mig mer tätbebyggda områden. Den är tätare och det visas mindre hänsyn. När jag kommer in i Selfoss möts jag av en Amerikansk cyklist som påbörjar sin resa denna dag. Han gratulerar mig till att jag slutför min cykling och jag önskar honom lycka till med sin. När jag kommer in mot centrum ser jag en bensinmack, en hamburgerbar och KFC. Varken hamburgare eller mat från macken är jag särskilt sugen på eftrrsom det är det som jag fått tag på under mina 15 dagar. Jag bestämmer mig för att testa KFC för första gången i mitt liv. Tja. Vet inte vad man ska säga men det är väl sådär. Jag får mat i magen iaf. Blir sittandes ganska länge. Känner att jag har tid att ta det lugnt idag. Telefonen får sig en riktig laddning så att jag kan lyssna på lite ljudbok på vägen. Det var ett tag sedan. Efter Selfoss är det en sista utmaning innan man kommer fram till Reykjavik. Det är ett litet fjäll man ska över. Det suger lite i benen att ta sig upp men jag har haft betydligt tuffare backar under denna resa. När jag är längst uppe så möter jag 2 cyklister. Även dessa är Amerikaner. Den ene ska bara cykla till Vik och den andre ska ”försöka” ta sig runt ön. Min gissning är att han inte kommer fixa det med tanke på de klagomål han hade efter denna första lilla utmaning. Jag funderar till och med på om de kommer orka ta sog till Vik. När jag närmar mig Reyljavik tar jag kontakt med räddningstjänsten och får reda på att jag ska bo på stationen i Hapnafjördur. Jag ställer in GPS:en och cyklar på. Den sista biten känns behaglig och väl framme blir det en härlig och välbehövd bastu. Jag får skjuts till affären så jag kan handla lite mat. Det är inte var dag man åker Isländsk ambulans för att handla lite. Trots att jag känner mig ganska sliten kommer jag inte isäng förren kl 1. Då är alla mina kläder tvättade aå jag har något att ha på mig när jag ska göra stan imorgon.

Cykeldistans till Reykjavik: 121km
Total distans CRI2012: 1616km

2 Kommentarer

Dag 14

Vaknar denna morgon av att regnet smattrar mot tältduken. Det är ganska mysigt om man bara kan ligga kvar i tältet och njuta. Jag skulle kunna göra det och det är också vad jag gör. Ett tag iaf. Jag tar mig i kragen, packar och ger mig av. Det är riktigt grått precis överallt. När det inte regnar så känns det som det i alla fall. Bilarna jag möter ger mig en blick som om de tycker synd om mig i allt det gråa. Jag funderar på vem det är mest synd om. Jag har inga problem alls i regnet. Jag har bra kläder så jag fryser inte. Jag missar inte särskilt mycket utsikt eftersom den är ganska lik så som den var igår och det är den i flera timmar. För varje meter jag cyklar kommer jag dessutom en meter närmare mitt mål, att cykla runt Island. För många av bilisterna blir detta en dag med dåligt väder på semestern som antagligen inte känns särskilt positivt ur deras synvinkel. Så jag undrar faktiskt vem det är mest synd om. Jag cyklar vidare i den friska luften och funderar och myser. Långt där borta i horisonten ser det ut som om dimman lättar. Efter ett tag är det das för lite kaffe. Stannar till på en rastplats och kokar lite vatten. Medans jag sitter där kommer tre cyklister från Spanien. Vi pratar lite snabbt om vilket håll som är mest fördelaktigt att cykla runt Island när plötsligt den ena springer ut till vägen. Sen förstår jag. Han stoppar bussen och de säger snabbt hejdå och springer iväg med cyklarna. De lastar på dem på bussen och åker iväg. Det är också ett sätt att ta sig runt ön. Det är många av de cyklister jag mött som gör så. Tar bussen till en intressant plats, cyklar en bit och när de är trötta på det tar de bussen till nästa ställe. Lite mer avkoppling och semester än det jag sysslar med och något jag kan tänka mig i framtiden när detta projekt är över. Dagens första mål är Vik. Där hade jag tänkt äta lite lunch. Med lite blandade vindar så kommer jag slutligen fram. På vägen har den ogenomträngliga gråheten släppt och solen skiner för fullt. Jag stannar på ett matställe/butik/bensinmack (som de flesta ställen man hittar här på Island). Jag tar dagens soppa, en ganska god minestrone. Passar på att ladda telefonen medans jag äter. Det är en av de viktiga sakerna när man stannar på ett matställe. Hitta en plats med vägguttag. Mitt nästa mål är en pool bestående av tre betongväggar och en bergvägg. Denna ska vara fylld med naturligt varmvatten från en källa. Ska bli skönt med ett varmt bad. Detta är något jag sett fram emot redan innan resan började. Det finns en beskrivning i Lonely Planet som jag följer. Jag cyklar och letar efter den rätta skylten. Hittar den inte. När jag passerat distansen för där det borde vara med flera kilometer ger jag upp. Så synd. Men så kan det vara. Poolen ligger i närheten av Eyjafjallajökulen så det kanske har hänt något vid utbrottet. Vem vet? Inte jag i alla fall. Det är nu jag bestämmer mig för att göra en lite längre distans idag så att jag säkert kommer fram till Reykjavik imorgon i något sånär vettig tid. Det är ganska varmt fortfarande, slät väg och jag har kraftig medvind. Inga som helst problem att få cykeln att rulla på bra. När det börjar bli dags för att slå upp tältet hittar jag en fin grushåla att göra det i. Inga problem men det är en hiskelig sand till att fastna på allt den däringa vulkansanden.

Dagens distanscykling: 150km
Total cykeldistans: 1496km

1 Kommentar

Dag 13

Det var en riktigt blåsig natt och tältet fladdrade ordentligt i vinden. Under natten var det dessutom riktigt kallt vilket jag endast märkte i ansiktet. I sovsäcken är det riktigt varmt och gott. På morgonen när solen börjar värma blir det dock ganska varmt i tältet trots vinden. Att packa tält i kraftig vind är inte det enklaste. Jag har dock vant mig och hittat lite knep för att det inte ska blåsa bort något. När jag packat klart kommer holländarna ut ur sin husbil. Vi pratar lite och de får adressen till denna sida. Jag bestämmer mig för att ta en titt på den tredje sjön som finns i området. Misstänker att även den har lite isberg även om sjön är den minsta. Efter någon kilometer på stora vägen ser jag avtagsvägen och bara några hundra meter in på den står en vit iveco buss som jag känner igen. Det är ett gäng spanjorer som åker runt i den. Den stannade framför mig igår och då vällde det ut människor ur den. Jag cyklar upp på grusvägen och ställer cykeln vid en bänk. Över kullarna kommer nu spanjorerna. De är sissådär en 7-8 stycken vad jag minns det som. Räknade dem inte. Jag tar den korta promenaden tills jag får syn på sjön som knappt är någon sjö utan mer ett vattendrag. Isbergen lyser med sin frånvaro. Där glaciärarmen går över i vad jag trodde skulle vara sjön finns det små sandkullar. Enda fördelen med denna plats är att man kan komma ända fram till glaciären men det är ganska långt dit så jag bestämmer mig för att gå tillbaka till cykeln. På väg tillbaka möter jag holländarna som också tänkt ta sig en titt på sjön. Vindarna är lite sådär. Deär ganska kraftiga men jag har dem inte framför mig utan de växlar lite mellen sido och lite grand bakifrånvind. Går ganska bra att cykla. När jag cyklat ett ganska bra tag hittar jag ett lämpligt matställe. Parkerar cykeln och går in. Det jag får syn på är 2 hela busslaster med turister och de är helt utan guide i butiken. Herre jisses! De springer rundor överallt och kaoset är fullständigt. Inte ens bildandet av en normal kö fungerar. Nä, för vissa ska promt gå före och hämta sin bricka och sina bestick för att sedan ställa sig lite längre fram, mitt i kön och läsa menyn, bestämma sig för att sedan gå tillbaka och ställa sig sist i kön. Alla kör sitt eget system verkar det som. En kvinna tar en öl i butiken. Ställer sig i kassakön, smiter före den personen framför för att fråga om priset och sedan går hon ur kön. Hon verkar fundera, muttrar lite för sig själv och ställer tillbaka ölen. Jag funderar på att cykla vidare utan lunch för i det här kaoset står jag inte ut. Jag avaktar dock lite och efter ett tag kommer busschauffören och vallar in folket. Med endast ett busslass kvar där de flesta sitter och äter ställer jag mig i kön. Även om maten var relativt dyr så var den väl värd att vänta på. Medans jag äter kommer det en rejäl skur utanför. När jag tittar åt det hållet jag ska åt så ser det mörkt ut. Riktigt mörkt. Regnet avtar och solen kikar fram. Mörkret längre fram kvarstår dock. Eftersom jag lämnat cykelhjälmen på cykeln är det en blöt cykelhjälm jag tar på mig. Konstigt hur mycket vatten en cykelhjälm kan innehålla. Bara några kilometer från matstället stannar jag och pratar med ett polskt par. De har cyklat ifrån ovädret hela dagen och pratar om en fantastisk medvind vilket innebär en ganska otrevlig motvind för mig. Efter ett kort samtal cyklar jag vidare för att bara några minuter senare stanna och samtala med ett holländskt par. De pratar om samma medvind och en ca 30km lång raksträcka. När jag rundar nästa kurva förstår jag. En gigantisk raksträcka med en enorm motvind. Suck. Mot förmodan går det ganska okej att cykla eftersom det är plant. Det är dock väldigt tråkigt. Det är långt, det blåser och det är grå och svart öken som är helt platt på båda sidor om mig. Inget upplyftande alls. När jag väl tar mig igenom detta ökenlandskap kommer det lite mer kullar och klippor som är vackert gröna en bra bit upp. Det är ett riktigt vackert landskap. Senare kommer det även en del vackra vattenfall. Plötsligt försvinner detta landskap och det blir mossbevuxen lavaterräng. Även detta ganska vackert. Det är gigantiska fält som på ena sidan sträcker sig så långt jag kan se och på andra sidan har jag  en bergvägg i horisonten. Jag slår upp tältet i detta lavalandskap. Eftersom det är vindstilla så är det inga problem att det är svårt att få fäste med tältpinnarna. Jag får upp tältet och kryper in. När jag stängt blixtlåset hör jag de första regndropparna mot tältduken. Nu kommer även blåsten och tältduken prasslar kraftigt. Jaja, trött som jag är somnar jag utan problem somnar jag ändå.

Dagens runda: 126km
Totalt än sålänge: 1345km

Inga kommentarer

Kvällens utsikt

video-2012-06-29-22-26-02
Gårdagens slutdestination.

1 Kommentar

Dag 12

Kallt och blåsigt var det när jag vaknade. Tog ett tag att rycka upp sig. Dessutom var täckningen på mobilen sådär. För att chatta så kunde jag sitta som vanligt men för att överföra en bild var jag tvungen att hålla mobilen mot taket i tältet. Medans jag chattade med Emma fixade jag lite värmande morgonkaffe och fick i mig lite ”hälsobröd”. Emma skickar en bild och jag håller mobilen mot taket i tältet…. och fumlar till det. Tappar mobilen i kåsan som är full av kaffe. Kaffet rinner ner i ena ändan av tältet under mitt liggunderlag. Jag torkar av mobilen och börjar lyfta på liggunderlaget för att torka där. Då kommer vinden åt tältbotten och lyfter den eftersom all vikt är borta. Kaffet sprider sig mer och mer i tältet. Segrande ur kampen går jag dock slutligen. Mobilen beter sig lite knepigt men ger med sig till slut och fungerar nu ypperligt. Jag påbörjar min cykling i så kraftig motvind att jag funderar på om det går baklänges emellanåt. Det är dock bara ca 5km jag ska ta mig för att få en kort sträcka sidovind och sedan vinden i ryggen. Med de parametrarna så går det att kämpa den korta sträckan. Större delen av dagen har det varit plant och med vinden i ryggen. Jag har idag observerat lite annorlunda sätt att göra saker på. Jag kan inte säga att de är felaktiga för det kan finnas anledningar till att göra så men jag kan med bestämdhet säga att de är lite udda. På en rastplats stod en bil parkerad. Jag såg en person med en kamera i sin hand. Han fotograferade informationsskylten som fanns på platsen. Han fick syn på mig och försökte lite försiktigt fotografera mig och sedan fortsatte han att fotografera ett monument på platsen och sedan ett solur. Sen vet jag inte vad han mer fotograferde men kameran gick och gick. Han måste ha relativt många bilder att sortera när han kommer hem. Som sagt inte fel men man kan fråga sig varför man fotograferar precis allt man ser. Nästa sak var också på en rastplats. Där hade en bil kört upp jämte informationsskyltarna. Det var altså inte en sådan stor informationstavla med karta och så utan sådana som man kan stå oh titta ner på för att läsa om någon särskild plats eller händelse. Det går kanske an att läsa från förarsidan men frågan är om han läste högt för frun som satt jämte eller om han vände bilen och lät henne läsa skylten själv. De hoppade i alla fall inte ur bilen. Idag har jag även stött på en återvinningsstation i isländsk stil. Den liknade de vi har hemma med en container för varje typ av avfall t.ex. Plast och kartong. Vad jag kunde se så fanns det max 20 stugor runt om på kanske 1km radie. Det fanns absolut inget annat. Undra om de har samlingsplats återvinningsstationen? Eller inte med tanke på containern för Organiskt material/Döda djur som hade en mindre trevlig odör omkring sig. Jag har även mött en hel del cyklister idag. Undligast var nog de tre cyklister som jag antar cyklade i grupp eftersom de hade likadana flaggor baktill alla tre. De cyklade dock med ca 1km avstånd mellan varandra och hade så mycket packning att jag undrar om de ska krossa saharaöknen eller något. Dt var knappt att de kunde hälsa heller. Desto trevligare var mitt möte med en tysk och två spanska cyklister som jag pratafe en del med. Tysken hade sex veckor här på island och hade tidigare varit i sydamerika och cyklat rundor ett drygt år. Han funderade på att cykla jorden runt men var tveksam eftersom han då skulle få en ganska kass pension. Ja, det kan ju också vara någog att tänka på när man planerar en semestertrip. Jag har nu landat vid en glaciärsjö, en bit från en annan sjö där de flesta turister stannar. Här är det bata ett par husbilar och ett tält. Jag blev bjuden på öl av några holländare och vi pratades vid ett tag. De reste runt en hel del med sin husbil och hade varit en hel del i sverige oh norge. Det var en trevlig pratstund och nu tänkye jag sova lite. Hoppas att glaciärisen jag samlat ikväll blir till gott morgonkaffe.

Dagsturen: 150km
Totalturen: 1219 km

Inga kommentarer

Dag 11

Att sova jämte en fågelkoloni kan ha sina för och nackdelar. Nackdelarna är att en fågelkoloni låter ganska mycket och dessutom kan de bajsa på tältet om man har otur. Fördelarna är svårare att se, skulle möjligen vara om man gillar att inte sova så mycket. Nu sover jag ganska bra även om jag råkar befinna mig i närheten av en fågelkoloni så det var inga bekymmer. Vad det gäller bajsandet så har jag inte märkt något på tältet. Man kan säga att jag kom lindrigt undan. Det som var mindre trevligt var dock regnet och kylan. Det var segt att ta sig ur sovsäcken denna morgon. Det bärjar med en arm som sen helt enkelt inte blir mer utan den åker ner i värmen igen. När man är ite så här så bevöver kroppen vila. Det tar jag fasta på en sådan här morgon och somnar om en stund till. Resultatet blev att det nästan slutat regna när jag väl kom igång och packade. Och när sovsäcken är packad och kläderna varma så får man ny energi och allt går ganska fort. Jag cyklar några kilometer till Breidalsvik. Där blir det lunch iform av en grönsakssoppa. Morötter,  blomkol och brocoli. Inte vad jag brukar äta men aptiten är enorm och det slinker ner utan problem. Ger mig iväg igen för att ta mog an de sista fjordarna innan jag kommer ner i de södra regionerna. Fjordarna här på östra sidan har varit fantastiska. De är på något vis vilda med svarta klippor och hårda atlantvindar som driver in vågorna. Den täta dimman som kommer från ingenstans och är vanligt förekommande bidrar även den till den hårda bilden. Trots att det varit ett tungt parti att cykla har det varit fantastiskt. Jag älskar den här typen av miljö. Idag har det nog varit den kyligaste dagen av dem alla och kylskåp är totalt överflödigt. Tur att temperaturen inte konkurrerar med frysen iaf. Efter mycket slit i vindarna kommer jag fram till Djupivogur. Här stannar jag och handlar lite mat att ta med mig och en liten middag att avnjutas på plats. Restaurangdelen är av typen gatukök så förväntningarna på min Fish & Chips är på samma nivå som om jag beställer hemma. Ack se fel jag hade. Fisken är perfekt tillagad och verkar fångad direkt ur fjorden. Tur att man har fel ibland. Detta var den godaste Fish & Chips jag någonsin ätit. När jag sätter mig på cykeln ogen har jag bara 2 mindre fjordar kvar att besegra innan jag får ett miljöombyte (tror jag iaf). Än en gång har jag och min karta en dispyt om vägens beläggning. Som tur är visar kartan obelagd väg trots att den är belagd hela vägen. Med tanke på den bit obelagd väg jag cyklade på innan idag så känns det underbart att slippa. Jag fick ha lägsta växel och konstant undvika stenar, gropar och löst grus. När jag nu slagit upp tältet på vägen ut ur den sista fjorden passar jag på att äta några mackor sittandes på en liten klippa och blickar ut över fjorden. På grund av kylan väljer jag att äta de sista i mitt tält. Det bröd jag köpt heter Heilsurbraud Sneidd. Detta tolkar jag som något hälsosamt. Islänningar är fantastiska som lyckas göra hälsosamt bröd som liknar formfranska. Det har dock lite mer karaktär och smak. Gott var det, hälsosamt sätter jag dock frågetecken på. Jag har som sagt fjorden på ena sidan om tältet och på andra sidan har jag klippor. På dessa klippor bor det fåglar. Inte så bra. Runtomkring mig har jag massor av får dessutom. Gulligt tänkte jag när jag valde platsen. Mindre praktiskt tänker jag nu när det fåtal lastbilar som passerat har tutat på de får som går på vägen. God natt med hopp om en god nattsömn.

Dagens färdsträcka: 104km
Total färdsträcka: 1069km

Inga kommentarer

Dag 10

Som vanligt finns det mycket att prata om när man sovit på en brandstation. Det är många saker man lär sig både om orten, regionen och även en hel del räddningstjänst. Då stationen ligger en bra bit utanför Reydarfjördur och dessutom på helt fel håll är det bara till att cykla tillbaka. Passar på att handla lite och även äta lunch på orten. Härifrån finns det två vägval. Det går en lång tunnel genom berget eller så går det en väg runt som följer fjorden. Den ena vägen är 16km medans den andra är 53km. Jag väljer den långa. Det ska vara väldigt vackert och dessutom fick jag nog av tunlar i Norge. Ganska snabbt blir jag och min karta oense. Kartan säger att det är belagd väg och jag påstår att det är grusväg. Jag vet att jag har rätt men kartan ger sig inte. Om den väg jag cyklar på kallas belagd då undrar jag hur den obelagda sträcka längst ut på udden ser ut. Som tur är så får kartan rätt efter några km och det var troligtvis bara en tillfälligt obelagd väg jag var på. Vad som inte var tillfälligt var dock den kraftiga motvinden. Nåja, bara 25km motvind och sedan får man samma vind i ryggen lika länge innan det är dags att ta sig ut ur nästa fjord. Halvvägs ut kommer dimman inrullandes. Den vackra utsikten försvinner fullständigt. Ju längre ut på  spetsen jag kommer desto mer spöklikt blir det. Det är svarta, branta klippor nere vid havet. En sträcka med brant grässlätt och sedan är det branta klippor ovanför mig. På dessa klippor finns det mängder med fåglar. Dessa låter väldigt mycket och överröstar även havets dova muller nedanför. Samtidigt som det är lite kusligt i dimman så är det en mäktig känsla. Man känner sig så liten på något vis. Den korta sträckan med obelagd väg längst ut på udden var hur bra som helst att cykla på. När jag vänder in i nästa fjord räknar jag med att ha kraftig vind i ryggen. Men inte då. Det är i princip vindstilla. Det förblir vindstilla resten av kvällen. Det är en fantastisk sträcka att cykla även om det känns lite jobbigt att se vägen på andra sidan fjorden och veta att det tar någon timme att komma dit. På vägen finns några få mindre samhällen. Dessa samhällen är otroligt väl inrättade för att vara så små. Trots att det bara bor drygt 500 personer så finns det matställe, hotell och bank. De östra fjordarna blir verkligen en upplevelse som är värd allt extra slit. Jag stannar strax innan jag kommer på väg 1 igen. Än så länge har Island visat mig en mängd olika miljöer. De har alla varit väldigt speciella och mäktiga men samtidigt vet jag att jag kommer få minst ett ombyte till och det är sydkusten.

Dagens mätarställning: 107km
Totala mätarställningen: 964km

2 Kommentarer

Dag 9

Den första sträckan för dagen innehöll mycket motvind. Detta kompenserades genom fantastisk utsikt och bra väg som var relativt flack. Passade på att geocacha lite när vägen gjorde en 180graders sväng och gick upp på fjället. Det var ganska enkelt att ta sig upp med kraftig medvind. Vägen mot Egilstadir gick över fjället. I Egilstadir passade jag på att handla lite på Bonus, den stora butikskedjan på Island. Här var det dags att svänga av från väg 1 för andra gången och ta sikte på Reydarfjördur där det finns en heltidsstation. Nu bar det av uppåt i bergen. Det var brant som bara den men som vanligt var det fantastiskt vackert. Strax innan byn gick det brant nedåt och det blev riktigt kallt både på grund av fartvinden och att havt närmade sig. Jag tog en liten tur runt byn för att se om jag kunde hitta stationen men resultatet blev svagt. Jag stannade till vid en bensinmack och frågade. Stationen ligger halvvägs till nästa by, vid aluminiumverket. Bara till att cykla ytterligare några kilometer med andra ord. Det var inga problem att hitta stationen, en grå byggnad med många, stora röda portar. Som vanligt blev jag mycket vänligt bemött och det var inga problem att få sova här. Fick en ordentlig genomgång av stationen och dess bilar. Jag fick blandannat känna på den tyngsta Holmatrospridare jag någonsin provat. Det är en stor station med många bilar men det är bara 2 man per skift. Lagom när jag lagt mig gick larmet.

Dagens cyklometer visar: 95km
Cyklometertotalen: 857km

Inga kommentarer

Naturlig skorssten

video-2012-06-24-19-33-45
En skorssten från underjorden. Även dessa är lätt skumma.

Inga kommentarer